Stackars liten...

Satt med en tant igår på jobbet som mådde dåligt.Tycker så synd om personer som börjar närma sig slutet och ligger själva.När deras ångest kommer och dom inte kan göra något åt det.Då kanske det känns bra med en *personal* som personen ser varje dag sitter och håller hand och visar att den är värdefull ända in i slutet.
Personen gick bort 2 timmar efter att jag hade slutat.Men jag försökte underlätta för personen så mycket det gick ed alls som var jobbigt.
Jag tror att det är alla småsaker som betyder mest.
Kamma personen som personen brukar ha sin frisyr,smörja händer mm,pluffsa till kudden,fukta läpparna mm.
Men när jag satt där berdvid personen och höll han/henne i handen så kännde jag att även om man bara sitter tyst och håller handen så betyder det säkert jättemycket för den sjuka.

Och för några dagar sedan avled en av mina favorit personer.
Han/hon blev 99år!!
Helt otroligt.


Ibland undrar jag hur många som kommer dö innan jag går i pansion!?
Jag tror att det blir ett antal många...
Men det ingår ju i arbetet som sagt.
Jag tycker inte att det är läskigt eller något sådant.När man har sett någraa döda personer lär man sig att de har haft deras liv och troligtvis gjort det de har velat göra och att det oftast är skönt för dom att g bort.

R.I.P.

Nä nu får jag skriva om något roligare.Ska jobba både natt och dag i sommar.Så frågade dom om jag verkligen inte ville vara ledig något.En vecka eller så.Men jag sa bara att jag jobbar så mycket som möjligt.Helst 6 dagar i veckan.haha.

Jo min mobil har jag fått nu...Fy fasiken va tid det tog att överföra alla sms.2000 något.Men tog bort massa som jag inte vill ha kvar.
Ja elgen som kommer då.Just nu är jag ledig.Men om man får ett samtal om att jobba tackar jag inte nej...En viss person kallade mig arbetsnarkoman.Men om man verkligen trivs med sitt arbete så vill amn ju jobba=)

Nä snart börjar ett speciellt program jag ska titta på sen är det ¤sommarstädning¤ som gäller.Man får ju passa på när det inte är så soligt och varmt ute..

Auf

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0